Jag försöker få ordning på mina ögonbryn. Ett efter ett rycker jag de små hårstråna övanför ögonen med en pincett.

Jag försöker skulptera ögonbrynen så att de ser snygga ut, men för varje hårstrå jag drar dyker ett nytt upp som ser felplacerat ut och jag måste fortsätta plocka. För att inte bli helt utan ögonbryn intalar jag mig själv att jag redan ser tillräckligt kvinnlig ut och lämnar spegeln.

Ord som jag aldrig får höra ringer hela tiden i mitt huvud. Svartsjukan över att alla andra hela tiden får det smicker de förtjänar växer sig starkare samtidigt som jag frågar mig själv om jag inte är värd samma uppmärksamhet.

I mitt huvud hör jag vad alla andra tänker. Självklart är det inte verkligt, men det är vad jag tror. Det spelar ingen roll i vilken situation det är, jag tror att jag vet vad alla tycker och tänker. Jag är en tankeläsare så ni behöver inte berätta någonting för mig, om ni inte vill bevisa att jag har fel.