I flera år har jag velat se Ben Stiller filmen Zoolander och till min glädje upptäckte jag i morse när jag skulle planera min dag att Tv4 skulle visa just denna film i kväll. Så klockan 22:35 bänkade jag och Elin oss framför tvn och väntade. Väntade på att få en skymt av svensken som utlovades i filmen. Efter ett par minuter såg vi honom. Alexander Skarsgård. Han stod där med en grön t-shirt i ett kök och snackade engelska. Kunde man göra annat än att smälta?

En förväntan om att vi skulle få sitta och titta på Alexander i en och en halv timme framöver byggdes upp inom både mig och Elin. Så när sedan allas våran favvo-Skarsgård sprängdes i luften var det inte långt till tårarna. Vi suckade och sa till varandra att det inte längre fanns någon anledning att fortsätta kolla. Men vi beslöt oss för att ge filmen en chans.

Blev vi besvikna? No way José! Kan lova dig att vi satt och fnissade (hade det inte vart för vår kollektiva förkylning hade vi garvat högt). Jag tror att Zoolander är den första Ben Stiller-filmen jag gillat. Kan i skrivande stund i alla fall inte komma på någon annan. Dodgeball var ju en riktig katastrof.

Åter till Zoolander. Trots att filmen var väldigt underhållande så kände nog både Elin och jag att någonting fattades i och med att Alexander var död. Jag förstod snabbt var det var då filmens absolut största höjdpunkt inträffade. Derek Zoolander ska genomföra en modevisning i slutet av filmen och vem sitter inte där i publiken och ser allmänt snygg ut om inte Stephen Dorff. Alla de minuter som gått sedan Alexander Skarsgård inte fick vara med i filmen längre hade vi båda saknat en snygging att titta på (Elin sa att hon var nöjd med Owen Wilson, men jag stror bara att hon sa så för att verka tuff). Så när Stephen "Mattan" Dorff dök upp i bilden fanns inga ord som kunde beskriva vår glädje. Det enda vi fick fram var "Åh!". Och med den känslan kvar i kroppen ska jag nu gå och lägga mig.

/maria