En förväntan om att vi skulle få sitta och titta på Alexander i en och en halv timme framöver byggdes upp inom både mig och Elin. Så när sedan allas våran favvo-Skarsgård sprängdes i luften var det inte långt till tårarna. Vi suckade och sa till varandra att det inte längre fanns någon anledning att fortsätta kolla. Men vi beslöt oss för att ge filmen en chans.
Blev vi besvikna? No way José! Kan lova dig att vi satt och fnissade (hade det inte vart för vår kollektiva förkylning hade vi garvat högt). Jag tror att Zoolander är den första Ben Stiller-filmen jag gillat. Kan i skrivande stund i alla fall inte komma på någon annan. Dodgeball var ju en riktig katastrof.
Åter till Zoolander. Trots att filmen var väldigt underhållande så kände nog både Elin och jag att någonting fattades i och med att Alexander var död. Jag förstod snabbt var det var då filmens absolut största höjdpunkt inträffade. Derek Zoolander ska genomföra en modevisning i slutet av filmen och vem sitter inte där i publiken och ser allmänt snygg ut om inte Stephen Dorff. Alla de minuter som gått sedan Alexander Skarsgård inte fick vara med i filmen längre hade vi båda saknat en snygging att titta på (Elin sa att hon var nöjd med Owen Wilson, men jag stror bara att hon sa så för att verka tuff). Så när Stephen "Mattan" Dorff dök upp i bilden fanns inga ord som kunde beskriva vår glädje. Det enda vi fick fram var "Åh!". Och med den känslan kvar i kroppen ska jag nu gå och lägga mig.
/maria
Ni är ju sjuk
Zoolander är en äckligt dålig film.
hahaha gash, va ni e roliga, ni kan ju sjukt mycke om film.
stephen, stephen, stephen. what a man. mattan. varför jobbade jag, varför var jag i gränna, varför var jag inte hemma hos er o kollade på zoolander? frågorna är många, svaret har jag ännu inte kommit fram till. kanske är det bara så att jag är dum i huvet.