En torsdag i tårar och en fredag i tårar. Bägaren rann över och där låg jag i min säng och tyckte synd om mig själv. Det gick bara inte att sluta. För mycket av allting förmodligen.

Lördagen var bättre. Lite spänning i vardagen gör livet lite roligare att leva så därför gör jag små spännande utflykter ibland. Ett pirr i magen förgyller hela dagen…

Eurovision song contest skulle ses och för att göra denna lidelse mindre plågsam traskade jag och Elin hela långa vägen till Källviken och hem till Adam och Andreas. Grabbarna hade ställt upp projektorn dagen till ära. Hockey och Eurovison, alla killars dröm. Har väl egentligen inte så mycket mer att säga om det hela spektaklet mer än att jag led, i flera timmar. Tack för sällskapet i alla fall, det var det enda som inte gick att klaga på!

Gör mitt bästa för att inte skriva så mycket depp, men som Anna skrev här om dagen; Man ska skriva för dem som vill läsa vad man har i hjärtat.

Veckan framöver kommer mestadels innehålla föreläsningar och skolarbeten, men även en modevisning på Arenan ska avklaras innan det är dags att agera lekledare på ett barnläger. Åh yeah!