Börjar där det slutade. I en gammal teater i Gävle satt vi. Spända av förväntan efter snacket med Salem ett par timmar innan. Vi stötte på honom på stan, om det är att stöta på om man stannar bilen precis bredvid honom. Han sjöng, han dansade och han log. I dag kan jag inte annat än sjunga: "Tänk om jag kunde vara Salem Al Fakir". Lika som Kanske Älsking gör. Salem sprudlade av glädje och vi kunde inte annat än att bli glada.

Innan denna upplevelse fick upplevas avklarade jag en tenta i Final Cut i morse. Gick bättre än väntat, om det hade att göra med hjälpen jag fick från instruktionboken vet jag inte. Tror faktiskt att jag hade kunnat spara in 110kr på att inte köpa den, för så svår var inte tentan ändå.

Spenderade eftermiddagen hemma. Kändes som om det var evigheter sedan jag bara var här hemma. Trots det fick jag inte något vettigt gjort, golven är lika skitiga som i går, lika så disken. Får ta det i morgon.

Jag skulle vilja göra ett par kompleteringar till den där listan som jag gjorde här om dagen. Hade glömt bort en sak som jag skulle ta med och jag har även kommit på två ytterligare saker som platsade bättre än saker som kom med. Byt ut vilka du vill, eller bara se det som en fortsättning.

• Jag sover alltid med en kudde under huvudet och en ovanpå.
• Jag ogillar att gå på grusiga asfaltsvägar.
• Jag måste blunda när jag möter en bil med knallgula lyktor.

I bland har jag så mycket att berätta, saker jag vill att du ska veta, så många frågor. Men när, hur, och varför skulle jag få chansen att berätta?