Som så många gånger innan så var det nåt som plingade till i mitt huvud idag. Jag har aldrig tidigare lyssnat på Kent, men nu har jag gett dem en chans. Jocke sjunger orden med en nästan sprucken röst, och tillsammans bildar musiken, rösten och texten någonting som får mig att rysa..
"Han fångade sparken med huvudet
han hade tänkt alla tankar ändå.
Han stod inte upp när han fick den
för full för att ens kunna gå."
~Kent – Frank.
Äntligen är du en av oss.. ut ur Winnerbäck-dimman! :)