Han, Johan Miderberg, skriver ett inlägg om egokickar. Hur han blir glad över att folk skriver om det han gör. Jag läser och tänker "klart han förtjänar uppmärksamhet, han uppmuntrar ju oss andra mest hela tiden" och plötsligt läser jag mitt eget namn i hans text. "Amria"
Jag känner ett rus stiga från maggropen för att sprida sig över hela kroppen. Jag förstår genast vad det är han menar. Det är en ovan känsla som infinner sig då man får oväntad uppmärksamhet. Johan verkar bli rädd för det där ruset, jag väljer att låta det förgylla min dag.
Ja, för mitt i det gråa uppsatsskrivandet blev det en lysande guldklimp.
Hejhej! Jag har ingen aning om var jeansen är ifrån :(
men det finns liknande fast lite högre, Cheap Monday, 400:-
Heeej!
Först. Tack. Vad söt du är!
Andra. Varför blev jag yr… hmmm… jag såg att det var folk som följer mina uppmaningar (Magnus mejlade mig och sa att jag inte behöver bli nervös) – när människor följer ens uppmaningar (eller citerar en) uppstår något slags ansvar… som jag kanske inte tänkte på när jag gjorde uppmaningen… eller sa det som sedan blev citerat.
Det var nog en sån grej som fick mig att känna motstridiga och konstiga saker… som till slut gjorde mig yr och konstig.
KÄRLEK!