Sitter och lyssnar på låtar som inte fick plats på skivan. Tittar på bilder som gör att jag vill gråta. Jonas ställer frågor som jag inte kan svara på. Varför? För att människan är knäpp i huvudet. Kärleken är komplicerad och jag kommer aldrig kunna svara på alla frågor som poppar upp i allas huvud. Frizon står inför dörren och jag orkar inte packa. Borde finnas en "festival-kostym" så jag slapp undra vilka kläder som gör mig snygg. Steffe har ont i benet och jag kan inte hjälpa honom. Tänk om han kunde berätta vad det är som har hänt så jag slipper undra. Kristina är borta lika så David. Elin sover. Hanna kommer på torsdagen lika som Camilla. Timo sjunger och jag vill skrika. Emma och Elin väntar snart på Kvarnsveden och jag borde äta frukost. Telia var trasigt i går. Alla mobiler lika så. Alla mina problem känns så fjuttiga men de finns ändå där. Solen skiner och Oskar ska få en fotbollsplan bakom garaget. Alla gör något medans jag fortfarande sitter här och fjantar. Nu väntar dagens första måltid.

"Too late. Tonight. To drag the past out into the light. We're one, but we're not the same. We get to Carry each other. Carry each other. One… Have you come here for forgiveness. Have you come to raise the dead. Have you come here to play Jesus. To the lepers in your head."
~U2 – One

/maria