När jag var liten och fyllde i sådana där Mina vänner-böcker skrev jag alltid i att min högsta önskan var att inte vårt hus skulle brinna ner, och när vi åkte på semester en gång packade jag ner alla mina gosdjur i resväskan så de inte skulle dö om det skulle börja brinna när vi inte var hemma. Än idag är det bränder jag är mest rädd för (delad etta med bilolyckor och vargar) och det är inte för inte jag får vända i dörren varje dag för att kolla plattång och spis innan jag åker till jobbet.

Nu när den där eländeselden går och tar den rentvättade tvätten i tvättstugan i mina vänners hus går jag ju och blir ännu räddare samtidigt som jag blir lite arg. Arg för att Sofies hus redan brunnit en gång och det är orättvist att samma människa ska behöva få uppleva den skräcken (för jag antar att det var skäck som var känslan som infann sig). Jag vill självklart inte att mina kläder ska brinna upp, men om det gick att fördela olyckan lite jämnare på befolkningen så vore det ju bra..

Tur att det finns nya kläder i butikerna.