Ibland känns det som att kroppen inte pallar mer, den vill bara säga tack och adjö trots att jag bara är 28. Näsan är täppt och kliar, vi kan kalla den för torrteatersalongsnäsan, underläppen är sprucken, ryggen spökar igen efter två nätter i hatsängen hemma i Alfta och magkatarren svider i magen för att jag stressar upp mig av att kalendern är fullbokad hela november. Jag ska vara glad om jag hinner andas, ja lite så känns det då jag aldrig tidigare i mitt liv velat planera saker långt i förväg. Jobb så klart, men allt annat tycker jag borde få komma lite mer spontant.

Jag är glad att jag har läkarstuderande vänner och att det finns receptfria piller på Apoteket och förhoppningsvis ska jag hålla ihop några år till..