När jag såg den här videon igår fick jag tårar i ögonen, och idag diskuterade vi den på jobbet där vi alla hade samma åsikt; Vad har de för rätt att hota människor? Yttrandefrihet, ja visst, men den gäller ju även personerna de hotar.

Jag blir så förbannad på människor som tror att de har rätt att kränka och hota hur de vill och gömma sig bakom anonymiteten på internet. Det skrämmer mig att var och varannan dagstidnings webbsidor överöses med fientliga och obehagliga kommentarer i artiklars kommentarsfält och jag avskyr att jag är skraj för att gå ut när det är mörkt bara för att det finns folk i vårt samhälle som tror att de har tillåtelse att våldta oskyldiga tjejer.

Nu efter att ha sett inslaget i Uppdrag granskning är jag ännu mer upprörd. Vuxna män säger rakt ut inför en kamera att de inte menade vad de skrivit i en uppmärksammad Facebooktråd, att de kanske var alkoholpåverkad just då. VARFÖR?! Varför skriver ni saker i stundens hetta som ni inte menar och kan stå för? Och om ni skulle mena det, vad ger er rätten att hota andra människor?

Jag brukar inte kalla mig feminist, eftersom jag inte tycker att begreppet ska behövas utan att det är en självklarhet att vi alla människor har lika värde oavsett kön, men nu funderar jag på att börja göra det bara för att. Bara för att jag har tröttnat på alla vidrigheter som florerar omkring, bara för att säga ifrån och visa att jag inte nöjer mig med hur samhället är. För det är hög tid att ryta ifrån ordentligt och genom ord och handling visa hur man är en vänlig människa och att det är så alla bör vara.

Den senaste tiden har jag börjat tvivla på att jag vill ha barn, eftersom det är ett sådant stort ansvar att vara mamma och förebild för barnet så att det växer upp och blir en egen person med åsikter och värderingar som är sunda. Men så återkommer jag till tankarna jag haft så länge jag minns, att vi människor är förebilder hela tiden, varje dag, för alla människor vi möter. Vi väljer inte vem vi är förebild för, vi är det hela tiden vare sig vi vill eller inte.

Så det är dags tycker jag att vi hjälps åt att vara goda förebilder!

I kvällens Uppdrag granskning klev kvinnorna fram och berättade om vad de varit med om, och jag jublade inombords när jag såg att det var män som gjort reportaget, för det krävs att männen backar upp och också säger ifrån. Jag önskar att ni män, som inte hotar och är vidriga, välutbildade, eller harvar i lägre samhällsklasser, politiker, präster, bilmekaniker och lärare som också har tröttnat, hjälper till och säger ifrån!

För även ni män är förebilder, som behövs, för unga människor som växer upp i den hårda värld vi lever i och tillsammans kan vi förändra.