Min farbror är läkare och har ett bra minne, men jag vet inte om det ens hör ihop. Han minns onödiga saker, som exakt när farfar köpte motorn till båten. Min pappa säger att jag är lik min farbror. Jag minns saker folk sagt, saker som hänt och när det inträffat.

Jag minns att mamma var borta. Elin, pappa och jag åt hamburgare från Sibylla, jag drack en 33 cl Dr Pepper till. Det var inspark på gymnasiet den kvällen. Vi gick i 9:an och var för små, men de andra ville dit ändå. Jag vill träffa han, han som bara gick i 7:an. Jag sa till pappa att jag sov borta och cyklade hem till Carro.

Vi hängde på "Kåken" tills Annas bror skjutsade de andra till Byn. Jag stannade kvar med han. Jag minns att vi satt i den vinröda soffan och såg på tv. Carros mamma och pappa jobbade natt, så jag frågade om han ville följa med dit.

Jag minns att det var kallt då vi cyklade. Vi tog vägen över bron, in vid Interflora, förbi Emils hus och över korsningen. Vi låg i Carros vattensäng och lyssnade på ett av hennes kassettband (förmodligen visade displayen vol 5, för mer vågade vi inte ha). Vi räknade stjärnor i taket och skrattade. Plötsligt blir det blankt. Minnet sviker för ett par sekunder för att sen komma tillbaka med en konstig känsla. En känsla av är-det-så-här-det-ska-kännas? Där i mörkret hade han kysst mig. Min första kyss.

Jag minns Carro och Sofies skratt i tvättstugan när de kom tillbaka. Jag minns ljuset som stod på bordet. Jag minns adrenalinet i kroppen som fick mig att skaka. Jag minns Anders blick på parkeringen. Jag minns pirret i ryggen. Jag minns spikarna under stolen.

Jag var kär, men för han var jag bara en av alla andra.

3 oktober 1998.