Citatet har funnits sparat bland mina anteckningar ett tag nu, det har inte varit moget för att publiceras än. Men nu. En kväll som den här, då livet känns lite tyngre än vanligt, då kommer tankarna på mitt ment to be. Jag är lycklig, men det känns liksom bara jobbigt ibland. När en epok är på väg att ta slut, och nästa är ett helt oskrivet blad så känner jag hur oron kyrper i kroppen.

Lägg sedan på tröttheten på det och sådana här kvällar är svåra att undvika. Min pappa sa en gång att ”Alla jobb blir tråkiga efter ett tag”, och efter tre månader börjar jag känna så. Jag gillar mitt jobb och min arbetsplats, men jag känner inte längre samma entusiasm att gå dit på morgonen. Jag är trött helt enkelt. Trött i kroppen. Trött i hjärnan. Trött i humöret. Jag har slut på skämt och jag har blivit den där seriösaste människan jag inte vill vara. I alla fall idag. Ska nog försöka sova på saken så kanske det känns bättre imorgon.

För övrigt letar jag ett hem i Stockholm. Så alla tips tas gärna emot!