Om jag inte ska skriva när jag känner mig nere skulle jag aldrig skriva. Jag behöver inte skriva av mig alla de bra sakerna som händer i mitt liv. Jag skriver när jag känner att jag behöver lätta mitt hjärta från det som tynger mig. Sofie sa att jag skriver för kryptiskt för att folk ska kunna kommentera. Om jag måste välja mellan kommentarer eller att skriva det som finns inom mig så väljer jag det sistnämnda. No question asked.

Här om dagen skrev jag om att jag beskådat en av de vackraste männen jag någonsin sett, alldeles nyss såg jag en till. Michael Vartan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; han måste vara den snyggaste av alla snygga. Eller för att ändra mitt ordval för att inte kategorisera; han måste vara en utav de män i världen jag attraheras mest av. Jag skulle kunna döda för att få byta plats med Drew Barrymore då han springer ner för trappen i Never been kissed.

I dag fikades det med fröken Axenstedt på Kopparhatten. Där satt vi och spanade på andra fikande människor och jag frågar henne var alla snyggingar höll hus. I samma stund fick jag ett sms av Elin och hon sa att mannen vi alla drömmer om hade beskådats på cykel. Jag befann mig åter igen på fel plats vid fel tidpunkt.

Ständigt detta snack om killar. Ja, jag vet. Jag är väl en sådan där ständigt längtande människa. Jag börjar tro att efter allt för många romantiska komedier har jag fått fel syn på romantik. Ge mig ett par dokumentärer någon, så jag får veta hur det går till i verkligheten!

Sakta men säkert med ett steg i taget går jag mot det mål jag tidigare haft. Nu gäller det bara att inte hänga upp sig på att inte snubbla på vägen framåt. Dream as if you'll live forever; live as if you'll die today som James Dean någon gång sa. Jag gör så gott jag kan, men det är svårt när framtiden skrämmer mig.

"Och jag önskar jag kunde dra dig upp därifrån,
men ingen annan utom den ende kan.
Och jag önskar jag kunde dra dig upp därifrån.
Min tunga kan aldrig klä i ord att min låga är sann.."
~Blindside – Nära.