Gångerna är många då jag har stått i provhytter och varit både arg och ledsen för att kläderna jag provar inte passar min kurviga kropp. Och medan jag står där i de otäcka provhyttslampornas sken börjar självbilden genast vackla. Tankar om att allt skulle bli bra bara jag var plattbröstad, saknade rumpa eller var lite längre dyker upp i huvudet. Jag låter modeindustrin säga åt mig hur jag bör vara.

Genom åren har jag lärt mig leta kläder som jag trivs i, men tänk alla de unga tonårstjejer (kanske killar också?) som inte vet att det är kläderna det är fel på och inte deras kroppar. Vad händer med dem när de går hem och gråter för att de tror att de inte duger?

Det här funderar jag på rätt ofta och därför blir jag glad när jag läser AMOs text om kläbutiken i Umeå som erbjuder dietistrådgivning. Jag blir glad när hon reagerar och tar upp det igen. Och IGEN. Dessutom länkar hon till den här krönikan.

Medan jag läser de här texterna börjar jag tänka på ett annat gammalt blogginlägg som jag gillar. Det är Josefin som tar upp ämnet träning och hur vi påverkar andra i vår omgivning när vi skriver om det. Jag som aldrig tränat i hela mitt liv, men nu insett att det ändå är rätt skönt att gå ut och jogga en sväng, blir lätt peppad att dela med mig av mina bravader, samtidigt som jag blir väldigt peppad av att läsa om andras. Men det är så oerhört viktigt att man inte vinklar det fel, för alla läsare kan inte sålla i vad som är sunt och vad som är strunt.

Så, jag vill bara påminna om att alla har ett ansvar som förebilder, det är inget vi kan välja bort.

(klicka nu på länkarna och läs, annars missar du poängen med mitt inlägg!)