”Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul och allt var så konstigt men förbannat kul..”

Det har återigen slagit mig att jag inte bör skriva vad som helst i bloggen eftersom praktiskt taget vem som helst kan läsa, men varför? Jag tror inte jag tänker så mycket konstigare än någon annan, så varför är jag så rädd för vad folk ska tycka om mig? Jag borde inte bry mig.

Jag gjorde ett val och jag kan inte göra det ogjort. Jag ångrar det inte, men ändå funderar jag på det nästan hela tiden. Varför kan man aldrig vara nöjd med det man gör? Antingen är det för mycket eller för lite.

Jag känner att jag börjar bli alldeles för trött för att sitta och spekulera om vilka konsekvenserna av valen jag gjort skulle kunna bli. Förmodligen inte så annorlunda mot för hur jag har det nu så det är väl lika bra att sluta tänka och gå till sängs.

"…Jag önskar att det vore nån annan. Jag anar vem. Jag vet bara en."
~LW – Någon annan.
Det här inlägget är postat i Okategoriserade av maria. Bokmärk permalinken.

En kommentar till “”Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul och allt var så konstigt men förbannat kul..”

Lämna ett svar till lisa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>